Hälsingar från andra sidan vattnet

Thoracalen Isabella Cedercreutz tog ett kliv över dammen och bytte studieort till Stockholm. Ny miljö men samma studier såklart...eller?
________________________________________

Jag har nu i 3 månader studerat vid Karolinska Institutet och bott i Stockholm. Man tänker väl att Finland och Sverige är ganska lika, både gällande allmän kultur och medicin. Det trodde jag också. Och visst finns det massor med saker som görs på samma sätt här som i Finland, men det finns mycket små detaljer som jag snubblat över de här första månaderna som är olika:

1) Hygien: för att minska bakterietillväxt så använder läkarna i regel inga läkarrockar, alla (inklusive kandidater som kanske bara har halvdag) byter kläder varje dag och "pulloonpuhallus"-flaskor finns inte, utan patienter blåser i något som ser ut som en visselpipa för samma effekt men mindre bakterieväxt. Det är alltså VÄLDIGT viktigt med hygien.

2) Förkortningar och termer: PVK är inte ett labbprov, och det kallas även venös infart. Det man i Finland kallar PVK heter blodstatus. Till andra labbprov hör t.ex. Elstatus  (K, Na, CRP) och PK  (INR). COPD kallas KOL, en thx-rtg kallas röntgen cor et pulm, och ifall statusfyndet är normalt kan man skriva ua. (utan anmärkning) Och syväre, som här är schemalagt in i termin 8, kallas exarbete, förkortning av examensarbete.

3) Upplägg av studier: Nya studenter tas in både vår och höst. Efter prekliniken, som liknar den i Finland, pluggar man först intern medicin och sedan kirurgi. Det finns inget som heter klinisk undervisning, utan man har antingen teorivecka, dvs. föreläsningar & seminarier, eller ren praktik. Och detta sker om vart annat i 3 veckors cykler. Aj jo, och man gör OSCE-tenten redan termin 6 (treans vår)!

4) Socialt: Årskursen är uppdelad på de fyra stora sjukhusen i Stockholm; Karolinska Solna, Danderyd, Södersjukhuset och Karolinska Huddinge. Det verkar vara stor image-skillnad mellan dessa. Solna är där utbytesstudenter, utlänningar och blivande forskare trivs, medan Södersjukhuset är lite mer hipster och populärast, det ligger ju i innerstan! Huddinge är långt utanför centrala Stockholm, så där hamnar man mest mot sin vilja och Danderyd verkar mest main stream. Jag har hittat min inre hipster på SöS där Fjällräven Kånken är en ännu vanligare syn än på thorax (sic!)

Det här är korta versionen av de olikheter jag tagit vara på under mina första månader här. Men sist och slutligen så är det ju samma studier som i Helsingfors. Patienterna har samma sjukdomar och de ska behandlas och vårdas. Och målet med studierna är samma, att en dag bli färdiga läkare. 

Text och bild: Isabella Cedercreutz

Koppla av!

Jag frågade några thoracaler hur de kopplar av från skolstressen och vilka tips de har för att inte brännas ut:

”Jag försöker se till att jag varje dag har en halv timme som jag bara kopplar av och tar tid för mig själv. Då brukar jag mysa i soffan, tända några ljus, läsa någon tidning eller lyssna på musik och bara ta det lugnt en stund och samla mina tankar. Att balansera studier med jobb, hobbyn och socialt liv är knepigt ibland. Om tiden inte vill räcka till kan man försöka slå flera flugor med en smäll: Gå på gym eller läs på tenten tillsammans med en vän!”

”Delta i allt program som ordnas i studievärlden, bli jätteaktiv inom någon förening, tex Thorax (wow! oväntat). Eller sjunga i lyran, eller träna sju olika grenar samtidigt eller jobba lite på sidan om. Helst ska man, som jag, försöka bolla allt samtidigt! Fast då behöver man ibland slopa allt och istället ligga riktigt stilla på soffan... Det sämsta sättet att hantera studiestressen är nog att försöka läsa excessivt ännu mera - då blir man bara knäpp, inte alls smartare och ännu mer stressad. Don't try it, kids. Eller sen kan man bli scengångare i spexet så slipper man grubbla över "fritid" och kan kräla på thorax golv och skratta och äta gifflar alla dagar!”

”Jag bestämt att jag läser vissa tider. Om jag inte är färdig läst när tiden är ute, så får det vara. Jag läser inte heller på veckosluten, sällan ens före tenten. Mitt huvud behöver vila!

Jag har jätte mycket fritidsprogram, ibland blir det lite jobbigt, men oftast är det bara en skön motvikt mot skolan. Ibland prioriterar jag fritiden över skola och jobb, ibland andra vägen runt. Det beror jätte mycket på hur det känns för tillfället. Under alla mina studieår (både under studierna på medi och andra fakulteter) har jag tagit egna lov under året för att resa. Det är nog den allra bästa avkopplingen.

Det är okej att ta ledigt, det är inte fel om studierna inte är din högsta prioritering varje vecka, man blir inte en bättre läkare för att man är slutbränd redan på trean.”

"Jag kopplar av från studiestressen då jag hinner oftast genom att ligga i soffan och bläddra i någon tidning eller se på film/tv serier, umgås med familj och vänner och genom att ringa till familjemedlemmar och prata om allt och inget långa stunder.  Att alltid nu och då fara hem och umgås med syskon och föräldrar är viktigt för mig och ger extra energi. Jag tycker om att gå på t.ex. teater, opera, konserter och bio så det försöker jag också hinna med ibland. Ganska ofta då jag känner mig väldigt stressad kan jag ta fram violinen och spela en stund, vilket lugnar mig och varefter jag betydligt bättre kan koncentrera mig på annat."

”För mig det bästa sättet att hantera stress är att cykla till Otnäs kampusbibliotek. Det är verkligen skönt att kasta sig ut ut mejlansbubblan för en kväll då och då. Den friska luften på Esbosidan och vältränade quadriceps är också plus ;) ”

text: Fanny Jansson
bildkälla: http://cpxicom.c.presscdn.com/wp-content/uploads/2014/05/no-stress.jpg 

Bokrecension: "Diagnos: Duktig"

Bit ihop eller bryt ihop. Så inleds kapitlet med spekulationer om varifrån alla duktiga flickor kommer i boken ”Diagnos: Duktig – Handbok för överambitiösa tjejer och alla andra som borde bry sig” av Tinni Ernsjöö Rappe och Jennie Sjögren. Ifrågavarande bok rekommenderades åt mig av min gymnasielärare då antalet ansvarsposter och skolprojekt började hopa sig. I samband med Meditrinas stressrelaterade nummer ansåg jag att det var dags att plocka fram boken igen. 

Stress, press, depression, sammanbrott, utbrändhet, sjukskrivning, panik, ångest, rädsla, oro, känslostormar och känslolöshet. Inte är det lätt när tempot blir för fort, kraven för höga och ansvaret för stort. I självhjälpsboken presenteras vad som kan hända när det går för långt. I den får man ta del av sex unga kvinnors liv, varav en är läkare, då duktigheten blir för mycket. Inbäddat finns forskares och experters åsikter och tips om bl.a. stress, jämställdhet, karriärsutveckling, livshantering, självkänsla, pseudokompetens, otillräcklighet, yttre och inre krav, ja, hela faderullan.

Boken har starka feministiska drag, men låt det inte skrämmas. Den kan läsas såväl av man som kvinna, feminist som icke-feminist. Det goda med boken är också referenserna till andra sakkunniga och deras böcker, ifall man vill bekanta sig mera med litteraturen. Språket är lättläst, alldagligt och beskrivande – nästan som att vara på kaffe med en kompis. 

*********************************************************************************

”Mycket av duktigheten bottnar i en näst intill omedveten vilja att leva upp till samhällets och näringslivets rådande normer. Den duktiga flickan är knappast någon rebell. För att bli det måste hon först sluta att vara duktig och börja bryta – eller strunta i – dessa normer.”

Den moderna kvinnan hinner med allt. Sportar fem gånger i veckan. Tillreder fantasifulla maträtter som fotograferas och läggs upp på Instagram. Går på mysiga kaffestunder med vänner. Klär sig kvinnligt á la senaste mode. Inreder hemmet enligt ’Sköna hem’. Har koll på samhällsdebatten och kulturlivet. Har en framgångsrik karriär, men hinner pyssla och baka bulla med barnen samt ordna släktkalas. Dessa duktiga flickor finns överallt.

”Tillvaron går i stort ut på att försöka få saker gjorda så att man kan göra allt det där andra sedan. Men sedan kommer aldrig...”

Bromsa upp. Slappna av. Släpp taget. Sluta känna skuld.
Ta perspektiv. Prioritera. Använd din intuition.
Sluta jämföra dig. Sänk förväntningarna. Sätt gränser.
Gå din egen väg. Finn din egen drivkraft.
Var nöjd. Bara finnas till. Njut.

”Råd, råd, råd. I medier och på kurser basuneras mirakelmetoder ut för allt från stresshantering till hur man får så kallad balans i livet. Men det är inte så enkelt att göra något åt sin duktighet. Den blir lätt till ännu ett krav i livet.”

Ta åt dig de råd du tycker är vettiga. Allt passar inte alla.

”Det räcker med information om vad stress och utmattning är. Nu måste vi istället börja prata om hur livet är. Då får stressen en naturlig proportion. Då lär vi oss sortera mellan den icke valbara stressen, som anhörigas dödsfall och sjukdom kan utgöra, och tokstressen då vi hetsar upp oss alldeles i onödan över småsaker.”

Prata om allt. Undvik inte konflikter.
Hur mår du? För vem presterar du? Varför gör du de val du gör?

”Jag är min egen chef nu.”

Duktigt! Jag menar, vad fint! Du har kommit långt i ditt tankearbete. Nu är det handling som gäller.

”I verkligheten kämpar de flesta med sin karriär och kommer vid arbetsdagens slut hem till en ganska stökig bostad där veckans smutstvätt svämmar över i tvättkorgen, sängen är obäddad och köksbordet smuligt. Kylskåpet är tomt och kroppen vill bara lägga sig under en filt på soffan.”

Låter underbart! Vad skönt att få slappna av!

Text: Michaela Nylund

Bilder: Diagnos Duktig