 |
| Hehe, val |
Nedan följer en presentation av kandidater.
Bästa Thoracaler,
Tiden är rätt.
Jag började min tid här på Thorax för över tre år sedan fullständigt omedveten om vilken varmhjärtad förening jag hade fått lyckan av att bli medlem i. Jag sveptes med och redan under första året fungerade jag som både barmästare och informationssekreterare. Nästa år dök jag huvudstupa in i studiepolitiken då jag valdes in till studentkårens delegation och till viceordförande för klubben. Nu detta år har jag förutom mitt återkommande engagemang inom spexet endast tagit hand om klubbens ekonomi, vilket dock inte varit någon barnlek.
Under mina thoracala år har jag alltså inte bara fått njuta av kanske de bästa spexen någonsin, Thorax punsch, klubbens härliga atmosfär och stämsång bland alla er fina thoracaler, utan jag har även lärt känna Thorax som en förening i alla dess former och aspekter. Allt från alla dess små vrån och traditioner till dess juridiska och samhälleliga position.
Min studietid har jag dock inte enbart tillbringat vid Thorax, utan jag har också varit en aktiv nylänning och fungerat inom styrelser hos Nylands nation, Svenska Nationer och Ämnesföreningar (SNÄf), studentkårens Ekonomidirektion och även Finlands Medicinarförbund. Därmed har jag fått allt från vänner och kontaker runtom i studievärlden, en bredare inblick i Thorax relation till omvärlden och hur andra ser oss, till även en del idér på hur vi kunde förbättra Thorax.
Men allt detta är bara kvalifikationer, bevis på att jag kan. Det jag vill framföra åt er är det jag anser att är kanske ännu viktigare, för vilken som helst post, men speciellt för ordföranden, nämligen min hängivelse och mitt engagemang. Förutom mina många år av tjänst för klubben och det faktum att jag vid mina sinnes fulla bruk ställer upp som ordförande, så har jag ett till bevis jag hoppas att ni kan förstå. Det hände sig nämligen så att jag blev tillfrågad om jag ville ställa upp som kandidat till studentkårens styrelse, en position med mycket makt, möjligheter och synlighet, men jag tackade nej, inte på grund av att jag inte var intresserad, utan eftersom jag visste att jag hellre ställer mitt kunnande och min tid till Thorax, till ert, förfogande.
Tiden är rätt. Jag är redo att fungera som vår ordförande.
Er trognaste,
Hugo Pipping
Kära thoracaler,
Med anledning av
stundande valmöte, önskar jag att kort (beror i och för sig på hur snabbt man
läser) få berätta lite om mig själv och mitt varande och görande i thoracala
sammanhang för er. (Om texten känns lång och tiden knapp kan man hoppa över de
tre följande styckena, så kommer man direkt till poängen.)
Hösten nollnio
var på många sätt anmärkningsvärd: världen sörjde Michael Jackson, svinisen
tvingade till storkonsumtion av käsidesi och jag, Emma Högnäs 19 år, inledde
min studietid vid det europeiska toppuniversitetets medicinska fakultet och,
framförallt, mitt studieliv vid den eminentaste klubben av dem alla –
Medicinarklubben Thorax rf. Vi var ett mycket
ivrigt gäng ”ettans pimun” (good old days) och förtjusningen var stor. Således kändes det ganska kiva att sedan på
valmötet samma år säga ja till klubbmästerirepresentant- och
huvudvärdinneskapet. Ett år av idogt
bakande, lökhackande och deciliter-till-gram-till-euro-ovandlingsräknande tillsammans
med värdinneriet 2010 (kanske det bästa värdinneriet någonsin?) började. Ibland
undrar jag fortfarande hur man så väl kan lyckas gissa ugnstider för diverse
biffar och annan f.d. levande föda med så lite förkunskaper.
Våren 2010 fick
jag även uppleva mitt livs första spex från thoracal synvinkel, med allt vad
det innebar av bl.a. skapandet av världens (nåja) största syntetiska mage och
dans. Det oförglömliga (?) dansnumret till Nine-to-five saknade måhända den
akrobatiska proffsighet och noggranna memorering av danssteg som ofta kunde ses
i motsvarande uppträdanden i Spexet Medici (2011), men skoj var det ändå.
Eftersom att mitt
första styrelseår hade varit en givande och sjukt rolig upplevelse, kände jag
för att fortsätta och blev på julmötet vald till programchef anno 2011. En post
som föreföll ganska naturlig vid den tidpunkten, eftersom att jag även skulle
komma att fungera som direktrosa för det fenomenala Spexet Medici samma vår.
Alltså hade (och har ännu i några små dagars tid) jag planeringen och
organiseringen av thoracalernas motvikt till det tunga studielivet som i en
liten, kompakt lätthanterlig ask. Klubbis/sångledarskapet tillsammans med Karin
Stenius (kanske den bästa klubbispartnern någonsin?) gav dessutom en extra
krydda åt hela det festliga varandet under nådens år 2011.
Nu, när jag sakta
men säkert träder in i thoracal medelålder, känns det som en rätt naturlig, men
också väldigt fin sak att söka sig mot ett helhjärtat engagerat ordförandeskap
för klubben. Jag anser att
ordförandeskapet till stor del handlar om att med styrelsens hjälp aktivt
verkställa beslut på ett sätt som gynnar klubben på bästa möjliga sätt,
uppmärksamt och med granskande blick följa med samhällsutvecklingen runtomkring,
upprätthålla goda kontakter utåt, samt att främja alla medlemmars välbefinnande
genom ihärdig intressebevakning och spridning av god fiilis. Jag misstänker
starkt att min kännedom om och stora tycke för klubben och dess innersta väsen
skulle komma i sin fulla rätt på denna post - ergo skulle klubbens fortsatta
överlevnad och välmående vara säkrad för åtminstone ett år framåt och arvet
föras vidare till framtida thoracaler med mig som ordförande.
För att denna
text nu inte enkom skall handla om meriter och egen excellens, vill jag avsluta
med att berätta några saker (utanför merit- och excellensområdet) om mig själv.
Fun facts, lär känna din kandidat på djuuupet,
ungefär. Håll i hattarna!
Stora klumpar av
blodkoagel hör till det vidrigaste jag vet, ett super-mitt-i-prick-loppisfynd
värmer den materialistiska delen av mitt hjärta helt skrattretande mycket och
långa sorglösa kaffestunder (funkar även med andra drycker) i goda människors
sällskap gör livet riktigt, riktigt gemytligt (klyshighetsgraden till trots).
Hösten nollelva
har, även den, varit anmärkningsvärd på många sätt: bluffläkarna ploppar upp
likt svampar efter regn, vurmen för ekomat har aldrig varit så enorm och Medicinarklubben
Thorax traskar till valurnorna (eller stopen). Vad tror ni att det händer sen?
(Ber om ursäkt
för lite halvdan mumin-quote där.)
Glad hälsning och
trevlig vecka allihopa!
-Emma
